Jag heter Sharam och är efter drygt 5 år i Sverige snart färdigutbildad konditor med frisörkunskaper. Samtidigt som jag gick i gymnasiet ägnade jag min lediga tid åt att lära mig klippa hos en frisör. Jag och mina kollegor har också bildat ett företag som heter ”UF Tillsammans”.
2015 anlände jag till Malmö. De första tre åren bodde jag på två olika boenden och fick tre avslag. Socialen vill sedan flytta mig till norra Sverige, men jag ville verkligen inte flytta igen. Genom en kvinna i Huddinge kommun hittade jag ett hem – det som började med en vecka i ett gästrum blev till 2 år innan jag flyttade ”hemifrån”.
På gymnasiet berättade en lärare om tävlingen för unga företag, och peppade mig och mina klasskompisar att ställa upp. Vi kunde ingenting om entreprenörskap, men vi fick lära oss både det och bra svenska för att kunna driva företag. Jag hade lärt mig fläta armband i Afghanistan, och eftersom våra lärare trodde på idén designade vi en logotyp och beställde material. Efter 50 producerade armband var det dags för mässa och tävling med ungefär 300 deltagare. När vi vann ville de att vi skulle berätta om företaget, och det var första gången jag pratade inför publik.
Med 2 månader kvar till finalen var vi ambitiösa och gjorde armband, nyckelringar och väskor. Vi jobbade kvällar och helger med att sälja, och jag övade på presentationsteknik och ekonomi med skådespelaren jag bodde hos. Vi vann finalen också, och blev inbjudna till FN där hela Sverige tävlade med flera tusen i publiken. Då hade vi hunnit bli varma i kläderna och fixade en fin monter. Vi var också ute och minglade, och pratade om vår verksamhet. Vi hade samlat en berättelse från var och en av oss i ett häfte som följde med varje produkt. Vi sålde 150 armband på den mässan och vann ännu ett pris.
Till alla er som som kämpar vill jag säga: fortsätt. Det finns många möjligheter, och ni måste våga gå runt till företag och visa upp er. En kan inte sitta hemma och vara ledsen för att någon sa nej. Fortsätt fortsätt fortsätt. Bara kämpa, det är det viktigaste. Lycka till!
Text: Malin Svebo Lindgren
Image courtesy of SANNA LINDBERG