Om Tidöavtalet var den enda ingången till verkligheten skulle man få uppfattningen att flyktingar som kommit till Sverige har det väldigt bra. Vi som har kontakt med nyanlända och varje dag arbetar för integration, har en helt annan bild av verkligheten, skriver tretton representanter för civilsamhället.
Det kallas för ett paradigmskifte. I verkligheten är det en urholkning av nyanländas mest grundläggande rättigheter. Tidöavtalets migrations- och integrationspolitiska förslag är verklighetsfrånvända. Om de blir verklighet är permanenta uppehållstillstånd ett minne blott.
Asylsökare ska enligt avtalet tillbringa hela handläggningstiden i ett transitcenter i väntan på beslut. Rätten till familjeåterförening och anhöriginvandring ska skäras ner kraftigt. Flyktingar ska betala en avgift för mottagandet.
Syftet är att avskräcka människor från att komma till Sverige.
Syftet är att avskräcka människor från att komma till Sverige.
Tanken är att migrationen till Sverige måste minska för att integrationen ska kunna fungera. Men Tidöavtalets integrationspolitiska förslag främjar inte integration.
Några exempel: Enligt Tidöavtalet ska den offentliga finansieringen av tolkar försvinna. Nyanlända ska istället kvalificera sig innan de får ta del av sociala förmåner och bidrag. Om deras levnadssätt hotar ”grundläggande svenska värden”, vad det nu anses vara, riskerar flyktingar att bli utvisade på grund av bristande vandel. Dessutom ska de avge en lojalitetsförklaring innan de kan få ett svenskt medborgarskap och bli svenskar på riktigt.
Förslagen främjar inte integration; de tvingar människor till assimilering.
Om Tidöavtalet var den enda ingången till verkligheten skulle man få uppfattningen att flyktingar som kommit till Sverige har det väldigt bra.
Förslagen får det att framstå som att nyanlända kan bli rika på bidrag, att de saknar incitament till att arbeta och hellre ägnar sig åt kriminalitet.
Vi i civilsamhället, som har kontakt med nyanlända och varje dag arbetar för integration, har en helt annan bild av verkligheten.
Vi i civilsamhället, som har kontakt med nyanlända och varje dag arbetar för integration, har en helt annan bild av verkligheten.
Vi ser att många som flytt från krig och förtryck vill skapa sig ett tryggt liv i Sverige. Istället hamnar de i ovisshet om sin framtid.
Folkhälsomyndigheten har visat att flyktingars psykiska hälsa förbättras när de känner sig inkluderade i samhället.
Ett tydligt exempel är de ensamkommande ungdomar som kom till Sverige 2015 och omfattas av gymnasielagen. Den innebär att de måste ha en tillsvidareanställning inom sex månader efter att de tagit studenten, annars riskerar de att utvisas. En tuff utmaning för vem som helst. Men med hjälp av civilsamhällets insatser har hittills 3 906 av de 7 763 personer som omfattades av gymnasielagen fått ett permanent uppehållstillstånd.
De har alltså trots ovissheten om sin framtid lyckats skaffa en tillsvidareanställning på rekordtid. Det visar att en framgångsrik integration förutsätter engagemang från såväl nyanlända som samhället som tar emot dem.
Med stöd av forskning och resultat från våra verksamheter är det en självklarhet för oss att integration kräver ömsesidigt engagemang och en ordentlig dos solidaritet.
Med stöd av forskning och resultat från våra verksamheter är det en självklarhet för oss att integration kräver ömsesidigt engagemang och en ordentlig dos solidaritet.
Tidöavtalet motverkar integration. Förslagen är kontraproduktiva. De urholkar några av de nyanländas grundläggande rättigheter under asylprocessen, och integrationspolitiken syftar till assimilering snarare än till integration och inkludering.
Förslagen är också chockerande verklighetsfrånvända eftersom de bygger på en felaktig bild av nyanländas förutsättningar.
Farligast av allt är kanske att Tidöavtalet riskerar att cementera synen på nyanlända som en belastning för samhället. Det kan också hämma engagemanget som behövs från etablerade svenskar.
Sverige behöver en politik som möjliggör integration, inte motverkar den.
SKRIBENTERNA
Mardin Baban, verksamhetschef vid Nya kompisbyrån
Peter Brune, generalsekreterare för War Child
Emma Odsell Jangö, verksamhetschef för Hej främling
Kenan Ek, konsultchef vid Just arrived
Leo Sjökvist, marknadschef vid Just arrived
Andreas Wiberg, ordförande för Arbetskraftsförmedlingens kampanjen REDO
Torbjörn Sander, projektledare för Nya Rum
Jonna Mannberg, ordförande för Refugees Welcome Stockholm
Elias Fjellander, förbundsordförande för RFSL Ungdom
Warda Abdalla, ordförande för Rädda Barnens ungdomsförbund
Beatrice Amsenius, generalsekreterare för Röda Korsets ungdomsförbund
James Andersson, CEO för Soulidarity & Human Rights
Kinna Skoglund, grundare av nätverket Vi står inte ut
Detta inlägg är även publicerat på Sydsvenskan.
