Niklas och hans bror Peter Bergman driver Subway Sundbyberg och Subway Cityterminalen.

Det finns ingen nobel agenda som gör att jag och min bror de senaste tre åren i princip bara har anställt ensamkommande killar från Afghanistan. Det handlar inte om att vi gillar just dem alldeles extra eller tycker synd om dem för att de har haft en tuff start i livet. Det handlar om att vi provanställde en kille i början av 2018, som råkade tillhöra den gruppen, och han fungerade larvigt bra redan från starten. Vi anställde en kille till och det fungerade också bra. Ja, sedan har det bara fortsatt.

Vi är ganska luttrade arbetsgivare i en bransch där de flesta som söker jobb är unga vuxna. Subway är ofta deras första steg ut i arbetslivet. Det innebär att vi, förutom att lära dem de vanliga arbetsrutinerna, även måste lära dem hur det fungerar med t.ex. skyldigheter och rättigheter för den anställda. Bland de unga vuxna som söker jobb hos oss letar vi efter personal som är självgående, som kan hålla femton bollar i luften samtidigt utan att tappa fokus och som inte sjukskriver sig på fredagar och måndagar eftersom ”helgen är så kort”. Det är förvånansvärt svårt att hitta. I princip ser det ut så här inom min bransch när en ny person börjar: Tre månaders upplärning under vilken tid personen ifråga inte är helt produktiv, sedan sex månader när det faktiskt går att tjäna pengar på personen och slutligen följer tre månader när de i sinnet redan har slutat och går ner i produktivitet innan de yttrar orden ”jag måste prata med dig”.
Där har du en typisk 1-års ”employee turnover” som det heter inom snabbmatsbranschen. Och då är vi en rätt fair arbets­givare som försöker att lösa de flesta problem en anställd möjligen kan ha. Lönerna ligger på samma nivå som de ska göra enligt kollektivavtalen i vår bransch. De första afghanska killarna vi anställde jobbar fortfarande kvar hos oss. När jag tänker efter så har ingen av våra afghanska medarbetare slutat. Den allra första är nu restaurangchef på Subway Sundbyberg. Den killen har ett enormt driv, trots han mer eller mindre promenerade från Afghanistan 2014-2015. Det kanske var därifrån han fick drivet förresten. Han gick via Iran och Turkiet och tog slutligen båten över till Grekland för vidare färd mot Sverige. Han hade dessutom ansvar för sin lillebror på vägen. Lillebrorsan jobbar för övrigt också hos oss idag. Detta tror jag är skälen till att dessa killar fungerar så bra som anställda:

De har ingen som curlar dem, eftersom de är ensamkommande. De har ett incitament att sköta sig och jobba, eftersom deras behov av permanent uppehållstillstånd
via gymnasielagen kräver ett stabilt fungerande jobb.

De har ingen som curlar dem, eftersom de är ensamkommande. De har ett incitament att sköta sig och jobba, eftersom deras behov av permanent uppehållstillstånd
via gymnasielagen kräver ett stabilt fungerande jobb. Arbete är en väg in i samhället för dem. Många andra tänker bara på att tjäna pengar, medan ”afghan-brorsorna” till 100% kommer att starta egna företag och bli arbetsgivare. De är inte på jobbet för att bara stå ut till nästa lön kommer, de är där för att lära sig.

De afghanska killar vi jobbar med är som svampar när det gäller kunskap. De vet att ekonomisk framgång inte kommer utan en kostnad. Kostnaden är slit. Hårt slit. Självklart är lönen viktig för dem under tiden, men uppehållstillstånd och kunskapen är det viktigaste.

Att dagligen arbeta med gäster och kollegor som pratar svenska påskyndar såklart språk­utvecklingen och integrationen. Det coola med brorsorna är att de såklart kostat samhället en rejäl slant i integration sedan 2015, men oj oj oj vad de kommer att betala tillbaka till Sverige i form av skatt!

Att dagligen arbeta med gäster och kollegor som pratar svenska påskyndar såklart språk­utvecklingen och integrationen. Det coola med brorsorna är att de såklart kostat samhället en rejäl slant i integration sedan 2015, men oj oj oj vad de kommer att betala tillbaka till Sverige i form av skatt! Trots att jag personligen har mycket bra erfarenheter av ensam­kommande finns det såklart, som i alla gruppet, några ra som har problem. Det trista är att det ofta är just dessa det snackas om, istället för att lyfta de drivna ungdomar som tex mina två brorsor, som kommer att vara en stor del av Sveriges framtid (om de rar stanna). De allra flesta människor, svenskar som afghaner som alla andra, vill precis samma sak i livet: ha en trygg uppväxt, hitta kärleken, skapa personlig framgång för sig och sin familj, ra barn och syssla med någonting som ger värde i livet. Låt oss tillsammans se till att de ensamkommande afghaner som kommit till Sverige rar en möjlighet till just det. Det gynnar inte bara dem, utan också dig som skattebetalare.

Foto: Privat